mammatilltree

Äntligen var det dags, för mig att ta examen. Jag har ju officiellt varit färdig, legitimerad lärare sedan januari. Men nu var det dags för cermonin och att få fira med familj och släkt. Hela veckan har varit lite stressig av olika anledningar men jag/vi lyckades ändå få ihop det så himla bra.

 

Cermonin var jättefin och där var familjen med och tittade. Vi kombinerade ju även denna dag med morsdag så det blev så mycket firande i ett och allt blev alldeles lagom, och mysigt. Jag fick även väldigt fina presenter men det bästa var alla som kom hit och firade med mig. Solen sken även nästan hela dagen och det har bara varit så himla lyckat! Nu är det skönt att det är över men jag kommer bära med mig den här dagen länge. Tack så mycket till alla som deltog och gjorde dagen precis sådär perfekt som den bara kunde bli.

Sen blev det ju även efterrätt såklart, men det bordet höll jag litet i år men enbart cheesecake, rawfood bollar, brownies och en aladdin ask. Tänkte att det räckte med tanke på buffébordet innan! 

Ibland är livet inte alls guld och gröna skogar, och tänk att nästan jämt så är det (i mitt fall) pengar som skapar den här otroliga känslan av ångest. Jag förstår inte. På något sätt går det alltid runt men det känns ändå som att jag aldrig har tillräckligt med pengar. Jag vet att vi har det bra och att många säkert ser det som ett lyxproblem. Men låt mig vara i min ångest. Alla har olika saker som skapar stress. Jag har dock flera saker i mitt liv som stressar mig just nu, en av dem är ovissheten om hösten. Har jag ett jobb? Kommer jag ha en inkomst? Kommer jag att trivas på min eventuella nya arbetsplats? 

 

Som en person med ett litet kontrollbehov kan ovissheten vara hemsk verkligen. Det skapar så mycket stress, och andra saker läggs på detta och skapar ännu mer stress så till slut kan man liksom inte njuta av de bra sakerna eftersom det negativa tar över. 

 

Jag stressar över att barnen ska ha det bra och känna att vi kan hitta på saker tillsammans. Jag vet att saker inte behöver kosta så mycket, men att bara plocka ihop en picknick till en familj på 5 är faktiskt inte gratis. Jag vill kunna känna att jag kan gå iväg och köpa en glass med barnen när det är fint väder, jag vill inte känna att vi måste prioritera bort det för att pengarna inte räcker till. Efter två somrar med enbart barnbidraget som inkomst så har det varit lite så, nej vi har inte råd. Det suger verkligen. Jag vet att detta är vardag för många och jag förstår att det är dumt att klaga men det är ändå den där känslan av hopplöshet. Och känslan när barnens kompisar åker iväg på saker och våra barn också vill men man måste säga nej.

 

Jag försöker tänka positivt och jag tänkte att det skulle bli superbra med ett jobb, ett jobb på heltid! Och skillnad har det gjort. Men det här vikariatet går ju även ut snart och då är vi där igen i sommar. Känner ändå att ibland behöver man få skriva av sig ångesten. Vet att det även är ett lyxproblem att ens ha råd att spara pengar, men det ger mig också lite ångest, sparar jag tillräckligt till barnen? Kommer det räcka till något när de är stora och får tillgång till pengarna? Så himla svårt allting.

 

Denna månad har det även varit mycket extra utgifter så som service på bilen som blev dyrare än vi tänkt och alla lägeravgifter till i sommar, samt aktiviteter som börjar nu. Åter igen så vet jag att det är ett lyxproblem, eftersom att många familjer säkert inte ens har råd att låta sina barn gå på läger eller aktiviteter. Men kan man inte få gnälla lite ändå? Jag är medveten att vi inte har det dåligt ställt men ibland, vissa månader, är det tuffare och då måste man ju ändå kunna få ventilera sig kring det! 

 

Saker som kommer nu i maj är även bröllop och examensfest, sen student i början av juni och skolavslutning och sånt! Men jag är lite pepp på det! Tänk att det alltid känns lite bättre när man bara får skriva av sig..