DENNA VECKA. Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Låta ångesten ta över eller bara fokusera på det positiva i min vardag istället. Fokusera på det positiva låter ju som ett givet svar på den frågan, eller hur?
Denna vecka är det ganska mycket stress och ganska mycket som står på spel. Jag jobbar inte alltför mycket men det är endå mitt happy place så jag är där mer än gärna. Där känner jag inte av stressen jag har runt mig på samma sätt som om jag skulle sitta hemma. Jobb enbart två dagar denna vecka, kanske tre, det var ett beslut jag tog förra vecka. Varför? Jo för att vi håller på att skriva på vår uppsats och behövde lägga fokus på den igår. Imorgon har vi första handledningstillfället så har en del att fixa med inför det.
Jag har mattetenta på lördag. Alltså, det är tentan som kommer avgöra om jag tar examen eller inte. Förstår ni pressen jag känner just nu? Prestationsångesten över att jag MÅSTE klara den här tentan nu denna vecka. Det finns ingen till chans innan examen. Ingen. Och klarar jag den inte får jag inte ta examen förrän gud vet när.
Sen får vi inte glömma att jag nervöst väntar på besked från ett jobb som jag varit på intervju för. Där får jag svar senast i början av nästa vecka. Får en liten klump i magen när jag tänker på det, stressblandad ångest eller något liknande. Så otroligt spännande också. Det står dock mellan mig och en till och förmodligen blir det den andra personen som får det. Men detta har endå varit en upplevelse. Jag har varit på min första ever anställningsintervju, eller ja, jag var det i måndags förra veckan.
Ska leta forskning till vår uppsats nu, och sen avsluta kvällen i soffan, nerbäddat under ett väldigt varmt och gosigt täcke. Jag intalar mig att nästa vecka blir lugnare, nästa vecka blir mindre stressfull. Men blir det så? Jag försöker intala mig det i alla fall även om jag innerst inne vet att jag kommer hålla mig sysselsatt precis hela hösten och förmodligen inte ha några lugna stunder alls. Men det är ju lite så jag lever mitt liv också, fullt upp. Men det är ganska skönt ibland också. När man alltid har saker att göra behöver man inte planera och tänka så mycket.
